ÅÅÅÅhhh, hade en fantastisk eftermidag ute på en liten holme i skärgården. Alla som varit involverade i grabbens utbytesår samlades för ett fint avskedsparty. Grabben åker hem till Florida på onsdag. Herreguud, har det gått 11 månader sedan jag hämtade honom från #Arlanda? Åh så trevliga människor man mött, ungdomar som vuxna. Alla lika engagerade i de här utbytesbarnen. Det vi hade gemensamt är ju att vi sänt ut våra barn i världen. Det var så skönt att prata om sin längtan och oro, sin glädje och förtvivlan med andra som sitter i samma båt. Härligt erfarenhetsutbyte.

Ja, tiden rusar, grabben var så känslig o ledsen o glad o allt på en gång. Han ska börja universitet om tre veckor, så vi var där allihop och lyckönskade honom och tackade för att vi fått lära känna en sån kille som han.

Vi köpte en väggdekoration som han ska ha på internatet, ordet är: PUSS skrivet med spegelmosaik   och ett armband i läder med silverkedja i. Han blev så lycklig, han fick även osthyvel, smörknivar, tavla, dalhäst och färger till att måla den själv och massor av godis. Det kändes som att alla hade tänkt med hjärtat när de valt ut vad de ville skicka med honom hem till Amerikat.

Jag själv fick så mycket feedback på att jag var en  en trygg och erfaren värdmamma och god idéspruta, som de gärna tog råd från, det kändes gott. Inte för jag tycker att jag bidragit med något speciellt, vi hjälps ju alltid åt med utbytesbarnen eftersom de är vårt gemensamma ansvar.

Nä, jag sa inte goodbye, jag sa "ce ya in Florida", - för jag vet att jag en dag kommer att åka dit bara för att se hur han lyckas i livet och få krama om honom igen.

Så många avsked detta år! Fast det har varit lika många nya möten med verkligen fantastiska människor, från #jordens alla hörn - tårar och skratt, det är en bra kombo//fridens

Hade en underbar midsommar. Var ute i skärgården med mina #tokgoa vännor o käka sill o potatis, vi badade och solade och skrattade. Sen blev det ju som vanligt på en svensk #midsommar väldgt svart på himlen så vi packade ihop oss vid tre snåret och åkte hem och tog kvällsgrillningen på altan istället :)

Det var fint att bara få vara, vara tillsammans med människor man känt sen länge och verkligen kan prata om allt eller om man inte vill prata så är inte tystnaden tryckande. Jag behövde detta så mycket, fann ro i själen ute i skärgården. Det har ju varit en mindre berg och dalbana med mina känslor. Sorg, ilska, chock, lättnad, ensamhet, ångest har kaotiskt rivit och dragit i min kropp. Jag har tappat koncentrationen, haft svårt att hålla tråden när jag förväntas prestera på jobbet. Tankarna har liksom helt plötsligt farit iväg med mig, jag vet inte vad som utlöser vad. Kan ibland höra en låt på radion - känna en doft, höra ett uttryck -och vips, så är jag nån annanstans i sinnet än det jag egentligen håller på med. 

Jag tränar lite #mindfulness för mig själv, borde kanske gå till någon expert och lära mig det fullt ut. Men det funkar att göra det själv också, bara man tar sig tid och kommer ihåg att stanna upp och känna doften av blommorna   

"Mindfulness handlar bland annat om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Vid mindfulnessmeditation utvecklar man färdigheter i just detta. Mindfulness är inget nytt, utan kommer ur 2500-åriga traditioner. Det är en av grunderna i den buddhistiska filosofin och psykologin med avsikt att minska lidande och finna lycka och stillhet".

http://www.mindfulness.se/index.asp?page=mindfulness

Veckan som gått var ju väldigt kort och ganska stressig. Jag har dock återfått lady (min bil) som varit på verkstaden i tio dagar för en parkeringsskada som behövde åtgärdas. På jobbet har det gått undan, vi är snart mitt uppe i semesterperioderna så det är hektiskt att hinna med allt och få tag på dem man behöver något från innan de går på sina semestrar. I torsdags hade vi ett lyckat möte för våra leverantörer som vi vill bjuda in i vårt nya e-handelssystem. Det var bra från oss att informera och dema vad vi förväntar oss av våra leverantörer. Nu blir det till att sätta igång och få dem att börja arbeta aktiv med oss. Nästa spännande utmaning för att ro i land projektet till början av oktober.

Pratade med hjärtat i veckan. Om hennes känslor inför hemkomsten, planerade lite om vad vi ska göra, frågade vad det första hon ville göra när hon kom hem. Jag är så glad, börjar min semester den veckan när det är dags att åter åka upp till Arlanda. Denna gång för att ta hem henne igen :) Hon fyller 18 på måndag. Hon är så exited, det känns så bra att vi firade henne ordentligt innan vi åkte hem från Australien. Det känns hårt att missa sitt barns 18 års dag. Det är ju en av milstolparna i livet. Jag missade även min sons 18-årsdag för han var utbytesstudent då. Men vi har tagit igen allt man missade under ett år. Barnen kommer hem som mycket starkare och mer insiktsfulla individer. Det är som att lära känna varann lite på nytt, men har man byggt en bra grund att stå på så blir bara banden starkare   Hon är så vacker, go och glad, så jag verkligen längtar till 17 juli.

Har bokat konsert biljetter till Iron Maiden, friends arena 13 juli. Ska bli #najs att se dem live. Jag menar, de är ju inte purunga så det är dags att kolla in dem live, ifall de inte orkar ut på fler värlsturneér. http://friendsarena.se/Evenemang/Iron-Maiden-Maiden-England-world-tour/

Sen får vi se vad mer denna sommar bjuder på, den som lever får se.

Har en längtan till vår stuga i Finland, jag vet att min förstfödde är sugen på det oxå, men han har ju rätt många jobbtillfällen på marknader inbokade denna sommar. Har dock inte bestämt mig än. Mor o far är redan där, så det enda jag behöver tänka på är att ordna med kattvakt och någon som vattnar blommorna. Vet ju inte om hjärtat vill åka iväg så snart hon kommit hem, jag vet att hennes vänner väntat sååå länge på att få umgås med henne. Fast iofs så är det ju löst med kattvakt om hon inte följer med :)

Idag har min förstfödde och hans fina dragit iväg för rollspel, så jag och min student unnade oss #pizza till middag :)

Skönt att vara ledig och fri, har nog tänkt att jobba lite på nästa veckas presentation och statistik som jag hade tänkt sammanställa i torsdags men inte alls hann med. Ligger nu o kollar film med #kattorna. Vi tar dagen som den kommer, får se om det ev. blir utgång ikväll. Min tokgoa väninna var lite sugen att lämna ungar o djur o karl hemma för lite kvalitetstid med mig.//fridens

Jag fick ett mycket gott ord på vägen från min käre bror när vi satt här och pratade om hur jag egentligen mår och känner mig. Han tyckte att jag inte såg alls glad eller sund ut. Under all stress som jag sen tidigt i maj upplevt med jobb, ett avslutat förhållande, studentplanering och teaterarrangemang, säsongsavslutningar, sälja båt, gå båtvakt och jag vet inte allt jag har tagit på mig. Jag har försökt räcka till 25 timmar om dygnet med att få ihop allt. Det går ju så länge man inte sover eller vilar. 

Nu är allt det över och jag har inte haft något uppbokat sen i fredags - Då fick jag plötsligt panik av att inte ha något planerat, det slog mig hur ensam jag skulle bli!!!!!

Min försfödde är tjugo år och är inte hemma alldeles för ofta ;) helt sunt alltså. Min söta utbytesstudent har äntligen sommarlov och är med sina nyvunna vänner som kommer från världens alla hörn på div. goodbye parties, de ska snart åka på en tre veckors rumble tour ut i Europa, utbytesåret har snart gått och de flesta åker hem igen i juli.  Då slog det mig - Jag då! Jag har ju inga planer, blir jag helt ensam??

Kära bror sa då till mig att jag måste bli vän med ensamheten! Vän med ensamheten? Han har ju rätt. Jag ska acceptera att saker och ting är som det är. Acceptera känslorna i mig, jag får känna allt det där men känslorna är ju inte jag. Jag är mer än kaoset inom mig, jag accepterar dem och släpper dem, för att vara jag.

Nu har jag ingen som sitter och håller mig sällskap i soffan, när inte ungarna e hemma. Det är som det är och jag stannar upp och andas och sätter mig bara ner och blir vän med ensamheten. Jag behöver inte stressa runt och städa eller sysselsätta mig, jag ska slå på en film, måla naglarna och bara tänka på mig själv. Det känns ångestladdat och ensamt, men jag behöver finna ron i mig själv. Hitta tillbaka till den kvinna jag var innan jag träffade X:et. Ända sen första dagen har allt kretsat kring honom när det gällt oss två. Nu har jag helt enkelt för mycket tid att känna efter hur jag mår, vad jag vill och då känner jag mig ensam? 

Det är nu en månad sen jag bad X gå och först nu har jag känt efter hur rätt det känns i mig, i min mage, i mitt hjärta i mitt huvud. Jag finns, jag får tänka på mig själv, behöver inte stressa hem för det är inte någon som förväntar sig att jag ska komma hem direkt efter jobb. Jag kan stanna till hos min mor, min goaste väninna och bara snacka av mig, skvallra lite och bara få vara jag.

Jag har ju insett hela tiden att X som gammal missbrukare spökade med mitt psyke. Men kanske inte fattat hur medberoende jag tror att jag var. När han var glad så var han jätteglad, så jag tänkte att han var speedad eller manisk. Han gick på sina mediciner och jag tror att han doserade efter behag. När han var nere så var det en dyster stämning som man kunde ta på när man kom innanför dörren. Han betedde sig som en gammal sur alkisgubbe som varit nykter för länge. Man fick trippa på tå många gånger för att han var ledsen, han var sjuk, han var trött... you name it. 

Jag kommer att bli vän med ensamheten, bara jag nu tar till mig vad jag känner. Chock, ilska, sorg över att jag stått ut med detta i tre och ett halvt år. Jag försökte rädda honom från sig själv, eller vaddå?? 

Vi har haft många goda stunder och skratt, givetvis. Men han e redan nu i ett nytt förhållande och säger att han är drogfri. Kanoners, gott att höra, sluta spring, äntligen. Jag väljer att tro på honom och har önskat honom lycka till i framtiden. - Ironiskt, eller, jag har till och med lyckönskat honom, men inte ens tänkt att jag också har en framtid   

Ensamheten och jag ska bli vänner. För när jag är ensam sitter jag och skriver dagbok, denna blogg tex. Jag tar fram nagellack och går och tränar, städar och vattnar blommor, springer ner på stan och köper läppstift - saker jag aldrig hade tid till innan. Saker för mig, mina behov. 

Det är första gången ikväll som jag inte ska sysselsätta mig med städning eller nåt. Jag ska bara umgås med mig själv, sitta där i soffan och se om jag kan få en ny vän - ensamheten. Jag är ju inte själv - jag har ju mig,   

en glad, humoristisk, omtänksam, vacker kvinna i sina bästa år som sällskap//fridens

Lyssnar till Ugglas version av låten tycker om dig, den väcker en fin känsla på ett slut och en början i mitt liv. Nu är älsklingen långt borta i sin gamla värld, där han är någorlunda lycklig, tror jag   ska faktiskt inte analysera det mer. Det är slut och jag har så mycket att ta tag i, i min egen tillvaro.

Jobbet verkar lösa sig, som preliminärt överantalig. Jag har längtat tillbaka till lukten av olja, fett och drift, produktionstaktssnack, sammanhållning mot ett gemensamt mål. Vem vet det vore najs om jag blir erbjuden tjänst ute i verkligheten. Har dock gått in i en intensiv fas i projektet så jag stortrivs med jobbet just för tillfället, ska ro projektet i land så gott jag kan till sista augusti. Hoppas, hoppas på att det blir ny utmaning i september.

Idag ska jag passa min gudson och hans syster några timmar, sen kommer deras mamma hem o vi ska ta en vin och grillkväll. Det ser lovande ut för en trevligt och avslappnat idag.

Studenten från Alaska ska spela baseboll hela dagen och sen sova äver hos en polare. Min förstfödde är hos sina vänner o det är just ingen mer än jag och kattorna hemma. 

Imorgon ska jag ta tag i lite praktiska saker här hemma. Måste sätta ut #tomater i stora krukor på balkongen. -Åh vad jag saknar en lite trädgårdsplätt, samtidigt som jag är väldigt nöjd med att bo i lägenhet. Sommaren är ju ändå så kort, det är ju skönt att slippa skotta... eller?? Måste börja packa ner älsklingens kläder och saker, ska nog börja kalla han X:et nu. Jag har ju bestämt mig!

Om två veckor är det studentfirande för min förstfödde och för grabben, - min låneson från Florida. Har beställt skyltar, bjudit in lite folk hem till oss för att fira. Har ännu inte hört vad han önskar till tilltugg, det får nog bli lite kallskuret och tårta. Ja, sen drar han nog norröver, om han kommer in på skolan han sökte. Det känns bra, han får en fin start på sitt vuxna liv. Han kan verkligen säga att den ljusnande framtid är vår   Jag minns känslan, guud så spännande och skrämmande med friheten och ansvaret efter att man gått ut gymnasiet. Man trodde ju att man visste och kunde allt - sen börjar allvaret. Stå på egna ben, ta studielån o plugga vidare eller söka jobb som en tok. Jobb finns det ju inte så gott om för tillfället så jag är glad om min förstfödde kommer in på vidareutbildning. 

Nu är det ungefär sex veckor till att hjärtat kommer hem från #Australien. Åh, vad jag längtar till att få krama om henne igen. Jag börjar min semester då och hoppas att vi får fint väder så vi kan göra allt som hon har saknat, fast det är nog hundarna, kattorna och kompisarna hon saknat mest. Sen kommer mamma och pappa på tredje plats, hehe. Det är väl sunt, som artonåring har man sitt liv och på något sätt är ju föräldrar och syskon så självklara, så kompisar och husdjur måste få gå före. Familjen finns ju där ändå, på någe vis.... Jag tycker om dig... den låten fastnar och jag kommer nog att nynna på den hela dagen//fridens

Det är mors dag hela dagen! Jag har inte mina biologiska barn hemma men dock mina studenter

Älsklingen min är uppe i sitt och nu känner jag sorg i livet, för det är slut. Jag fick nog... sex, drugs & rock´n roll baby. Vem rymmer du ifrån? Man kan inte springa ifrån sig själv.... Fast jag har ju varit beredd på detta så länge, bara inte orkat ta tag i vårt förhållande och göra ett aktivt val, har bara gått runt o väntat på rätt tid... rätt tid? Life is life o det blir var man gör det till, deal with it - så det gör jag nu   

Ok - status. På jobb är min tjänst outsourcad till indier och tjeckier. Jag blev erbjuden en tjänst att stanna kvar i företaget och jag tackade Nej.... Nej sa jag! Shit vilken utmaning, alla som redan tackat ja till sina nya helt ospecade tjänster tappade hakan att jag gick mot strömmen.... Det blev blandade reaktioner, en del tycker jag verkar otacksam men de flesta säger att de önskar de hade samma mod som jag. 

Då känner jag att det är bättre att säga nej och låta någon annan söka, någon som verkligen vill ha en sån tjänst som jag blev erbjuden.

Så jag sitter inte i sjön, blir befattningslös fom första september och då får jag erbjduande om något annat, i företaget eller utanför. Najs - jag har satt stenen i rullning och känner att jag själv påverkar mitt öde, mitt liv o mina val. Det var den här sparken jag behövde - fatta aktivt beslut, att tacka ja o nöja mig eller försöka hoppa o finna något bättre. Ironiskt nog hände det både i arbetet och i mitt privatliv samtidigt. Jag har kommit ur OK stadiet och börjat min resa att utvecklas som människa. Life is life, lalalalala som opus sjunger.

Den ljusnande framtid är snart här. Jag ska ta uppförsbackarna denna gång o inse att jag inte måste springa om jag inte orkar, man kan faktiskt gå eller lunka - huvudsaken är att man kommer upp!

Har fått styrkan efter min fantastiska resa till Australien och den känslan håller i sig, nu är det me, myself and I i fokus med hjälpen av alla underbara barn, familj, vänner och kattor//fridens

Meeeen gud vad mycket rikedomar jag har   

Inte finansiellt - där måste jag oftast anpassa och beräkna utgifter efter inkomst. Jag går till jobbet varje dag för att kunna leva som alla andra måste göra. Rikedomarna består av underbara ungar och fantastiskt goda vänner och familj. Vardagen är lite grå men den kommer nog att bli ljusare nu när jag startat en process, både på jobbet och i hemmet. Jäklar vad livet spelar mig en massa spratt och tvingar mig att ta aktiva beslut om allt och inget.

Sen jag kom hem från en helt underbar och välbehövd semester från Down Under - där jag verkligen tog vara på varje gryning och såg den som en ny utmaning för att utforska vad livet kunde bjuda på - sen den hemskomsten har mycket hänt. Nu är man tillbaka på jorden och jag gillart!//Fridens

Yeeaayy, three days to go   Down under is da place. Jag är very excited att få träffa mitt hjärta. Svengelskan har infunnit sig, eftersom vi på jobbet dokumenterar allt och kör möten på engelska och jag har en student från U.S of A hemma så är det liksom en del i min vardag. Är man som jag tvåspråkig sen bröstmjölkens tid så är det helt naturligt att tänka, prata och uttrycka sig på vilket språk som faller en in.

Imorgon är dock en stor dag. Min förstfödde ska köra upp..... Teoriprovet klarade han galant på första försöket, 60 av 65 möjliga rätt och jag misstänker att det enda som  kan gå snett på körningen imorgon är väl totalt hjärnsläpp. Han kör jättebra men om man blir nervös och får hjärnsläpp, ex inte stannar och står still vid en stoppskylt, ja då är det kört. Men om han brås på sin mor håller han huvudet kallt, skådespelar bort nervositeten och fixar lappen   

Grabben - från Florida var här i söndags på middag med sin MOR - hon är här och hälsar på och det var en helt fantastisk känsla att träffa henne. Vi har haft kontakt via fb -of course, när hon har haft en sån längtan efter att krama sin son och vi har tröstat varandra i vår saknad efter våra barn. Hon var precis som jag hade föreställt mig. Vi satt sex timmar i köket och käkade och pratade, pratade, pratade. Jäklars så fina människor jag möter. Jag bygger på mitt sociala konto med råge. Det har ju varit lite stilltje, med tanke på min älskling som inte alls gillar denna sociala tillvaro, där jag verkar komma till mitt rätta jag... mmmmmmm....... det kommer att bli mycket socialt umgänge i en månad nu. För att inte tala om att jag, min gulliga kusin och älsklingen kommer att hänga ihop varje dag, i bilar, på flyg, på vandrarhem och hos familjer vi är inbjudna till. Sen blir vi fyra när hjärtat väl kommer tillbaka från sin resa med utbytesvännerna, då är hon med oss i hela fjorton dagar   

wow, inget kan förstöra mitt humör nu. Inget eller ingen, jag har ju bestämt mig för att det ska bli som jag har tänkt mig. Jag har haft grundlig överlämning av mina pågående uppgifter i projektet till en ersättare på jobbet, jag har ordnat med kattvakt, ordnat det för min förstfödde, betalat räkningar, växlat pengar och till och med deklarerat... yes, allt jag nu behöver tänka på är mig själv. Just me myself and I. Vi som reser är alla vuxna och får göra våra egna val och göra denna aprilmånad anno 2013 till vad vi vill, hur vi vill. Jag ska göra det till ett varmt och gott minne att ta fram nästa vinter när det känns kallt och ensligt. Vad som helst kan hända och man måste gå in med öppet sinne för att se vad ett sådant äventyr kan erbjuda.

I´m so excited

And I just can´t hide it

I´m about to loose control, and I think I like it

OOhh yeeah

Ok, nu kloar katten på min filt, hon vill ha massa uppmärksamhet, jag ska ha kattmys en stund innan jag sluter mina gröna, jag e himla trött faktiskt, det har som vanligt gått i 190 så tröttheten kommer med det.

Me, myself and I//fridens

Nu tar jag snart timeout. Timeout - jag som kör på i 190 har bestämt mig. Den här semestern ska bli min läroperiod att ta dagen som den kommer, lukta på blommorna, vara i nuet. Jag säger bara Carpe Diem.

Jag är över fyrtio fyllda, har allt materiellt man kan önska, dock inget överflöd och jag måste jobba hårt för att ha det jag har, men nu måste jag komma ikapp mig själsligen.

Jag åker iväg till andra sidan jorden. Jag kan inget göra för vad som ev. händer på jobbet, med Teaterföreningen, med bilen, med kattorna, barnen, släkten, vänner med allt som skulle kunna hända. Jag överlåter ansvar till var och en att sköta sitt, jag tar timeout och kommer att jobba jättehårt med mig själv när jag är Down Under att bara vakna upp varje morgon och ta vara på vad en ny dag har att erbjuda.

Har så många kära möten inplanerade och ska suga i mig av all positiv energi jag kan få. Nu vänder det, det måste det göra. Tre kämpiga år som ensamstående och nu börjar jag verkligen skörda av allt jag gett.... Jag älskar mina ungar för att de ger mig så mycket glädje här i livet, det är ju för att de finns som jag tagit mig ut i världen och bokat närapå fem veckor i ett helt främmande land, ett land som jag redan har vänner i, fastän jag aldrig satt min fot där... Åhhh nu är det nära, nedräkning dag för dag. På skärtorsdagen far jag. Kommer hem till ett förhoppningsvis blommande maj. Fast nu ska jag inte planera så långt i förväg :P Carpe Diem//fridens