En av de läskigaste thrillers jag stött på sen länge. 1 tim o 39 minuter av fullständig ångest. Inga direkt kända skådisar - för mig men väldigt bra repliker o miljö.

Historien är löst baserad på verkliga händelser då väldigt många personer spårlöst försvinner varje år i Australien. Inte minst då man år 1999 hittade mänskliga kvarlevor i staden Snowtown i södra delen av landet.

Tre backpackers ger sig ut i Australiens ödemarker för att bl.a se en stor krater efter en meteorit. Efter många mil kommer de äntligen fram och då väntar en tre timmar lång gångstig för att de ska nå sitt mål. Efter kraterbesöket är det dags att dra vidare mot nya mål men bilen är helt död och de är fast utan någonstans att ta vägen. Som tur (?) är kommer en främling och erbjuder ungdomarna hjälp, en hjälp det senare skulle visa sig de gott skulle klarat sig utan.

Historien tar god tid på sig och inget pressas fram, här får åskådaren vaggas i en viss osäkerhet innan helvetet brakar loss. Det ödesdigra landskapet i Australien hjälper till stor del till att förmedla ensamheten och att hjälpen är långt ifrån, ett väl använt knep i genren men inte med den enkelhet som det används av nu. 

Den testar ditt psyke till din absoluta gräns, och när den gjort det testar regissören det ytterligare. Men utan att kliva över gränsen till att bli för mycket för sakens skull. Här är det trots brutaliteten en märklig närvaro av verklighet och känslan av att man själv av allt i världen inte vill vara där är väldigt påtaglig. Det är filmens absoluta styrka, den förmedlar riktig skräck.

Regisserad av Greg McLean.

Denna får faktiskt hela fyra röda pumps i betyg!

 

Margita

18 maj 2014 09:07

Vilken bra skriven recension! Fast jag vet inte om jag skulle våga se den, :P

http://sengas.bloggplatsen.se

luvcatz

18 maj 2014 11:32

:P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shooo, nu testar jag att blogga igen!   Jag har haft uppehåll sedan 2017 - var tar tiden vägen? Nu äre ju 2024 i jösse namn.... Ok, livet kom emellan, har hunnit ändra karriär, har hunnit flytta, blivit mormor två gånger och åren har bara passe...

Sitter här i vårt omväxlande aprilväder, plus tre idag o inte lika stormigt som igår. Känslan av vårfåglars sång o lite regntunga moln är likadan varje år denna årstid. Alla vet att snart smäller det till o blir vår på riktigt, bara man härdar ut apr...

Häromdagen pratade jag med en vän om min nästa resa som är i Juni till Oslo.  - Då har jag besökt alla huvudstäder i Norden sa jag, nu ere dags att sätta huvudstäder i Europa på min bucket list!!!   Vad händer?? Kvällen efter ringer min förstfödd...

wiiii, solen lyser över oss i Nypan idag. Man hör småfåglar kvittra. De e -4 men solen värmer o nånstans känner man att våren är på ingång..... det är framförallt ljuset som har återvänt o de ger hopp om livet.   Februari månad är snart slut, jag har...

Lord, vilken bloggtorka jag har haft..... Inget speciellt som jag haft åsikter om eller heller för den delen velat dela med mig av.... Januari var tack o lov en skööön månad - yes, var på all inclusive två veckors solresa, åkte när snön kom o termome...