Hmmmmmmmm..... sååååååå vackert det var i Dalarna. Min förstfödde kommer att ha ett underbart år på den skolan. Vi åkte hemifrån vid nio på morronen, fullpackad bil och spända av förväntan. Stannade till i Borlänge för att äta på en pizzeria hjärtat ville stanna till på. Käkade lunch och var lagom uppe till halv två. Söndagen var en sån underbar dag, inte ett moln så långt ögat kunde nå.

Landskapet påminde mig om mitt Finland, mycket skog, kuperat landskap, motortrafikleder, vägkameror, tur jag inte blev fotad hehe....

Svängde av efter Clas Ohlson komplexen, eller var det innan? Nä, men iaf, det var en rejäl backe som ledde upp till Sätergläntan och vad vackert det låg, så vackert beläget att man tappade andan.Där gick det får och betade, man såg dalälven och bergen mellan träden. Stugorna eleverna får bo i hade mysiga rum med öppna spisar, gamla fönster infattade med bly eller spröjsade. Stora röd ska min förstfödde bo i, han blir granne med stora och lilla grå, hehe, ja det var liksom idyllen, Vi fick en rundvandring av rektorn på skolan...... Skulle inte ha något emot att bo där själv. Fast jag e ju inte så händig...

Hans fina flickvän hade blandade känslor när vi åkte hem, jag förstår hur konstigt det känns- saknar honom redan men e så innerligt glad för att han e så glad och har hamnat i sitt rätta element. Vi har ju tränat på att han bor borta, så jag ska nog fixa det här. På ditvägen satt jag vi o sjöng i bilen, skrålade med i Dalarnas radio vinyl, hade en mysig roadtrip. På hemvägen var det mer dämpat kan jag ju säga. Vi mötte en bil som hade kommit över i vår körfil..... tur att ingen olycka skedde. Vi såg en älg korsa vägen just när bilen framför mig hade axxat för en omkörning, han fick tvärbromsa framför mig, vi hade en jäkla tur att det inte smällde.... Lycka till med allt, baby    Bjuder på en oldie, till dig min son.....//fridens

Vilket härligt väder ute, solen skiner och värmen har kommit tillbaka. Har suttit i ett konferensrum hela dagen så det var gott att sträcka på sig i solen när det äntligen blev hemgång.

Ojojoj, livet på jobbet e inte så tokigt alla gånger :)Istället för ordinarie fredagsfrukost, som inte kommit igång efter semestrarna, så har kollegan beställt in varsin macka från brukets matsal. Givetvis till självkostnadspris, vi e ju kostnadsmedvetna inköpare. Men den mejlkonversationen ang inköp av macka - inköparhumor.... inget jag kan återge, men att man får skratta en sen eftermiddag på jobbet o ett gott skratt förlänger ju livet. Och --- tanaaa imorrn blirre räkmacka.    

Har fått ett nytt erbjudande om jobb, spännande, fortsättning följer....

Glider inte runt på räkmacka precis men men, vem gör väl det? Det är bara att streta vidare i vardagen. Det är ju så upp o ner, jag blir så trött - försöker stänga av o träna mindfullness, ältar aldrig och har en optimistisk syn på tillvaron. Jag  bejakar de negativa känslorna som dyker upp. Jag har en bra verktygslåda, - nu när jag läst på och övat mig, så jag är på rätt väg, i min jakt på Lyckan, Kärleken och Meningen med livet efter 40 :). Fast det e oxå titeln på en bok - Eat, pray, love som jag sträckläste förra sommaren, som även kommit ut som film, men filmen var ingen höjdare...... Sen ska vi inte underskatta min finska SISU. Den gör att man härdas av motgångar och lär sig hantera nuet ;)

"Whether you want to learn new techniques for coping with stress in the workplace or at home, manage anxiety or depression or improve your concentration, energy levels and enjoyment of life, Mindfulness is a valuable tool. In fact, mindfulness meditation can have such a positive impact on our mental and physical well-being that many GPs say that all people could benefit from learning the techniques."

källa: http://www.mentalhealth.org.uk/help-information/mental-health-a-z/M/mindfulness/

Imorron ska Lady på service, det är så smidigt, det lyser till en text som säger service in 12 days or XX km..... Då ringer jag verkstan o bokar tid, lämnar in Lady på morronen och hämtar efter jobbet, men jag har ju som vanligt telefonmöte den tiden så min förstfödde får hämta henne innan de stänger. Vore ju dumt att glömma Lady eftersom vi ska upp till Dalarna i helgen!

Hjärtat börjar plugg imorron... Skolstart en fredag........ Det är höstvarning........

Måste boka in veterinärtid till min magra kisse oxå.... Fast han ser ut att må bra så ska vi äntligen ta en hälsokoll.

Nä, räkmackan kommer jag att njuta av för det lär inte bli alltför fett denna månad, det kostar att ligga på topp//fridens

och bulliga klippor.....

Har varit så trött o samtidigt uppe i varv sista tiden, nu har jag nog förberett allt inför föreställningen med marknadsföring o dyl. Nu kan jag släppa det o hoppas att vi säljer biljetter oxå.... Hade dock en kreativ helg, fick en del gjort, tränat, slappat och varit ute o mata svanar och ankor med gudsonen o tokgoa vänninan, vi satte upp lite affisher på promenaden så vi förenade nytta med nöje. Studenten flyttade ut, de har hittat en ny familj åt henne o nu blirre jag o hjärtat i höst.

Najs dag idag, på lunchen var jag hos kusin vitamin och hon hade fixat med sallad och vi bokade flyget för sparesan, Det var skönt att komma från kontoret en timma, för hua, sån tidspress vi har nu på jobbet, tur man var förberedd på att det skulle dra igång i 180 knop. Fast om jag spelar korten rätt och planerar jobbet utan allt för många timmar övertid så hinner jag med en o annan dejt mellan varven ;) Kom hem, helt slut, gick o handla o hjärtat lagade middan - Gott. Det kostar att ligga på topp - Krokiga vägar och bulliga klippor...

Var på #i-trim imorse, fick väldig bra stress-coaching faktiskt, fick med mig mycket gott i att hantera situationer eller dagar som är stressande. Stod där kl sju imorse träningsklädd och det kändes bra, inget motstånd längre, skönt efteråt och som sagt bra gruppsamtal idag, härligt om man börjar komma i fas igen. Bonus, har inte gått upp någe under semestern - tvärtom,- hurraaa för mig idag.

Det är ju liksom ingen annan än jag som kan få mig att må bra...... skit oxå...    finns det inga krumelurpiller mot sånt, eller jo det finns det ju, men jag betackar mg......

Ååååhhhh har ju bokat kryssning i september och spa resa i november, jag har ju lite att se fram emot, sånadärbraigasaker, hihi. Åker med mina underbara tjejer och några nya bekanta, det ska bli gött. Hösten börjar göra sig påmind och då vet man att det är vackert en stund innan löven faller men sen följer mörkret med den och man bör planera in lite gott då.....

Mina tomater hinner nog inte mogna innan kylan. Får snart ta in dem men då blir de inte så stora fast kanske goda.

Har planerat in flytten, lasset går på söndag för först då får min förstfödde tillgång till boendet,snacka om sista minuten för han börjar skolan på måndag, hehe, tur man e van, framförhållning,vad e det.   

Sitter o fnissar i soffan, idoluttagningarna e igång igen o äntligen är svenska hollywoodfruar tillbaks i rutan, hjärtat o vännen skrattar så de kiknar till idol, fast en del var ju fantastiska talanger! Fast jag ser mer fram emot att återse Maria Montasami och se vilka bitches de lyckats ragga nytt, Britt Ekland skulle visst med oxå.....

Nä, nu pockar kissarna på gos,blir till att mysa lite o försöka somna lite skapligt//fridens

"Tag inte livet alltför allvarligt. Du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande."

 

Vaknade upp imorse med oroligt sinnelag! Kommer inte ens ihåg vad jag drömt men känslan i mig var inte bra. Regnet öser ner och det är ganska grått ute. Gick upp, matade kissarna och satte på kaffepannan, när jag satt med morgonciggen på balkongen och tittade på grannen som var ute och pumpade cykeln gick jag konstigt nog tillbaka till en minnesbild från det jag var fem - sex år.

Jag och min pappa har just lärt mig att cykla på en allt för stor cykel, det är punka på den och vi ska laga punkan. Vi bor på andra våningen i ett hyreshus i ett kvarter för många invandrare. Över oss bor en ensamstående mamma med två flickor, Nilla o Netta :)

Nilla kommer ut och ser oss hålla på med cykeln, hon hämtar en mindre hoj, som hon menar är för liten för henne och tycker att jag ska prova den. Jag kan tamigfan inte ett ord svenska och svarar nåt med kroppsspråket, fast pappa översätter, han har ju lärt sig svenska på jobbet och vi byter cyklar och cyklar hela dagen och hon lär mig svenska uttryck och jag bara tar emot och hänger på i alla häftiga ljud. Det var början på min väg till svenskheten, jag gick i svensktalande klasser och gjorde allt för att dölja min finska klang i talet. Idag är det ingen som hör att jag är finskspråkig förrän jag börjar prata flytande finska.

Eftersom vi bara talade finska hemma o mina föräldrar hade svårt med uttalet så blev mina första svenska vänner benämda Nasta ja Nesta, hahaha, underbart minne idag hur det gick till.

Nåväl, mina föräldrar skildes och jag satt där med två utanförskap jag försökte dölja i skolan......

Under hela min skoltid förstod jag aldrig varför jag kände mig utanför, jag hade vänner, bra betyg, var ambitiös och gillade att llära mig läsa, skriva och my god när vi fick börja med engelskan - jag bara slukade boken och testade alla nya ljud och ord. Mellan varven följde jag med och tolkade åt min mor på diverse instanser, myndigheter och annat som hon behövde hjälp med. Jag kämpade givetvis som ett djur för att vara "normal" som en vanlig "svensson" hela skoltiden. Men det var alltid nåt som gjorde att jag kände mig annorlunda. - Varför var det så? Jag var ju stolt över mitt ursprung. Jag tillbringade varje sommar i Finland, hos kusiner, morföräldrar, mostrar, morbröder, sjöarna, skogarna, finska maträtter, blåbärspajer allt jag älskar än idag.

Jag fyllde 18, fick jobb och sa upp mig för att åka till USA som au-pair. Meeeh vad lång och krånglig process för att få ett pass när jag var finsk medborgare -  det slutade med att jag bytte medborgarskap och fick pass och resevisum till landet overthere under en period av två veckor.

Så jag åkte iväg som nybliven svensk och eftersom jag var född i sverige hade jag även ett svenskt personnummer. Nu var det endast namnet som kunde avslöja mig   Hur tänkte jag då?

Året i staterna var helt underbart, mötte människor som inte brydde sig ett jota om var man kom ifrån, vi var alla utlänningar, exotiska nordiska au-pairs och invandrare i USA. Jag antar att min uppväxt i dubbla kulturer gjorde att jag enkelt kunde anamma en ny kultur och känna mig "som hemma" och anpassa mig ganska snart. Jamen, ett år går ju fort när man e tonåring så det var bara att bryta ihop och lämna landet för att lova sig själv att man snart skulle komma tillbaka.

Fast jag åkte inte tillbaka, nä, jag träffade mina barns far två månader efter hemkomst och då ändrades ju mina livsplaner till anpassning för förhållande och ganska snart var jag faktiskt gravid. Vi gifte oss på hjärtats dop och nu hade jag även ett svenskt efternamn.....

När min förstfödde kom till världen kände jag att jag hade så mycket att ge honom. Jag kände mig inte utanför längre, jag ville ge honom av bägge världar som jag kände till. Samma gav jag till hjärtat, när hon föddes.

Jag undrar om de nånsin känt sig besvärade av att de måst lära sig finskan för att kunna umgås med morfäldrarna och sina sysslingar i Finland? Vi skrattar idag ofta och hjärtligt åt dråpligheter som hänt med språkförbistringar och kulturella skillnader, men det har bara känts bra, som om vi verkligen förstår varann. Underbar men obeskrivlig känsla. 

Idag e jag otroligt stolt över vem jag är, har till och med tagit tillbaka mitt efternamn efter skilsmässan. Jag trivs med att stanna till på torget och samtala på finska, jag sträcker upp handen om någon på jobbet säger att de har en finsk leverantör som någon borde ringa till för att reda ut någon fråga. Jag är en finska i sverige, en svensk i finland och så är det bara.

Jag hade inget val, mina föräldrar kom hit för att få ett bättre liv, med arbete och bostad och de blev kvar även efter att de nu är pensionärer. Klart de saknar sitt land men de har ju barn och barnbarn som är svenska idag, det går inte att göra det ogjort. Undrar hur de ser tillbaka till sina val? Jag vet att de säger att de är helnöjda med tillvaron, men känslan av utanförskap? Klart de känner sting av hemlängtan när de längtar tillbaka till stugan varje vinter. Klart min kära far känner sig lycklig och stark när han e i stugan, det märker jag på dem.

Jag är tacksam för vad de gett mig, jag är tacksam för mina insikter som kommer då o då hehe. Det gäller ju att stanna upp, acceptera sina känslor och göra gott varje dag.

Mina tankar går då även till anda människor i vårt land som kommit hit och känner sig utanför, idag är det ju inte en socialt acceptabel arbetarinvandring för de som kommer hit, det beror på mycket tuffare omständigher men det finns åtminstone upptaget i UNICEF och det talas om invandringen i medier och grupper, vilket jag kanske hade behövt förståelse för när jag var ung och inte förstod varför jag kände utanförskap //fridens

• Det etablerade samhället, där utanförskap kan avse individer som forna tiders utstötta ur byn till större grupper som inte accepteras i samhället – icke-accepterade minoriteter

http://unicef.se/fakta/barn-i-socialt-utanforskap

Faster, Harder,Scooter...... Pumpade ut ur högtalarna när jag äntligen, efter fem, sex veckors uppehåll återigen stod i träningskläderna på itrim. Puh - jag körde inte så hårt men svetten lackade. jävligt skönt efteråt men det var ett tufft motstånd att ta sig dit. jag vet ju att bara jag kommer igång så blir det snart en bra vana och man kommer in i tränings rutinen ganska fort. Det är bara det där första gångerna som man bara måste bestämma sig att det är träna man ska! Så hurra för mig idag, jag kom över första hindret   

Min söta student hade med sin pojkvän lagat middag, kyckling o ris och diskat och... tagit ut soporna, shit pomfrit vad härligt att stiga in efter träning o bara sätta sig o käka middag o skratta lite ihop med glada entuastiska människor. Hon har bestämt sig att bli barnmorska när hon blir stor och givetvis har jag då ringt till min tokgoa väninna som råkar vara barnmorska att bjuda med studenten i höst nån kväll för att få se hur det fungerar på ett svenskt BB.

Har raggat med ungdomarna till att vara statister i vår nästa föreställning vi kör med teaterföreniningen. Det blir en sk "soppteater" med Panikteatern. Själva pjäsen ska vara att föreställningen spelas mitt bland publiken medans de äter rysk rödbetssoppa och robust bröd. Anton Tjechovs "Frieriet", börjar som en föreläsning om tobakens skadlighet och utvecklas väl till en fars med alla ingredienser. Jo, nu har vi dragit igång föreningen igen efter sommaruppehållet. En dans och en soppteater och en riktig pjäs är inbokat innan jul..... Det ska åkas på utbudsdagar till Mosebacke, vid Södra teatern det ska ordnas och promotas, ja, att jag har mycket ibland får väl en skylla sig själv. Tänk om man inte hade sina intressen? Vad voro man då?

Hjärtat är hos kompisar i Skänninge, hon ska oxå vara statist - givetvis, men nu är det fortfarande sommarlov så då är det väl helt underbart att hon roar sig bäst hon kan, allt för att acklimatisera sig till tillvaron här hemma igen. Så rart det ska bli i höst, bara hon o jag hemma o mysa.

Min förstfödda ska jag ju flytta upp till Dalarna sista helgen i augusti. Det kommer att bli tomt och annorlunda, men allt har sin tid, så det är bara att anpassa sig. 

Idag fick min förstfödde åka och besiktiga Lady, jag hade telefonmöte den tiden och han var i stan så han kunde fixa det - Tack raring, det är guld värt med sån hjälp   Min vardagshjälte idag!

OOOhhh, I´m on fire - träningsvärk och jag har signat in mig på en datingsida.... Oh my God!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jo,jo vilka förslag man får från en del, men, men har man gett sig in i leken får man leken tåla, jag tror ändå att det finns många vettiga i samma situation som jag, men första intrycket var väl att alla skumma mejlen ramlade in.... haha, det har blitt en del möten på fik och jag gillart. Hann ju möta några spännande individer på semestern helt spontant så vänskapskretsen har redan ökat något. Du underbara semester, känns länge sen nu. Ljuva kryssning till mina kusiners hemstad, människor, skratt och goda viner och fina möten.

Fast, satan i gatan vad det går undan på jobbet. Mitt projekt börjar äntligen ge skörd och jag har tumme med leverantörerna, hade faktiskt ett fantastiskt fint samtal med en leverantör som vi inte valt ut till att köra piloten i vårt nya system, han ringde för ingen annan kunde svara på frågorna om vårt nya e-handelsverktyg. Jag guidade honom i systemet och det slutade med att han gav mig tips och råd om hur man ska fånga blixten i ovädret med systemkamera, jag kom av en händelse in på att min dotter fotar och då fick jag hans tips o råd och kontakt ifall hon behöver mer fototips. Tänk vad ett samtal kan leda till.

Idag fick jag även vitsord och beröm från min kollega som tyckte jag hade bra driv och helhetsgrepp om projektet och därför kunde jag få leverantörerna positivt inställda till nya systemet, trots att det innebär stora förändringar och mycket manuellt arbete initialt för dem, för att inte tala om kostnader.... Men det är min uppgift som projektledare, att leda och entuasmiera och jag har gått in hundratolv procent, jag gör mitt bästa och lite till... Sen kan det ju bli vilken tjänst som helst i vinter, eftersom vi blir outsourcade from februari 2014. Det är bara att hålla tummarna för att de matchar mitt CV till en trevlig ny position, det är inget jag kan oroa mig för nu. Jag har ju tränat på att leva i nuet och jag tror att jag lärt mig det. - Lovely

Faster...Harder...Scooter, nu åker vi//fridens

Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.

Guuuud, vilken kort men intensiv semester, imorron börjar jobbet igen :) Helt ok, har totalt kopplat av i tre veckor så nu ska det bli spännande att se uppstarten av vårt nya system som jag jobbat så hårt med i projektet.

Ringde och grattade min käre far i fredags, de har det fint i Finland.

Mina tomatplantor har gett tomater, på balkongen :) Lycka, vardagslyx kallar jag det.

Har dansat, dansat, dansat, faen vad najs, - Wake me upp when it´s all over, when I´m wiser and I´m older. All this time I was finding myself - And I didn´t know I was lost   

Underbart väder har vi haft denna sommar, har solat och badat, tagit vara på varje dag som erbjudit helt olika crazy upptåg. Jäklars vad jag har samlat energi och fått ny ork inför hösten, mött nya coh gamla vännor.....I helgen hade vi festdagar i vår fina stad. Det och tropisk värme har ett härligt inflytande på spontanitet hos människor tror jag. Var ute två dagar i rad och bara njöt av vimlet och av goda drinkar. Fredagsnatten var helt tropisk, jag och kusin vitamin var ute till tre. Igår var jag ute med hjärtat och väninnan, sen blev det dansgolvet, - meeh helt plötsligt lyfter någon upp mig och snurrar mig som en tok, hahaha, jag doog, jag e inte sådär jätteliten o nätt så han måste ha varit starkaste karln i stan. Vi skratta så tårarna rann, tjejerna och jag när jag tillslut blev nedsläppt på golvet igen och vi blev tvungna att gå ut och kippa efter andan. Sen går vi in igen och ska fortsätta dansen, då gör han det igen ;) Jo, jag dansade med honom sen en stund och det visade sig att han var en gäst från Ludvika och där gjorde man så, - hehe kul grej. Ja det var ju inte den enda tokroligheten som hände, blev uppraggad av någon som var ute efter skådisar till "naturfilmer"?? haha, han kom från hufvudstaden och var bara i vår stad för att hitta tjejor till sitt skapande, ASG, han var helt seriös och ville att vi googlade fram hans hemsida för att se hans företags hemsida, jo min vän o jag tackade vänligt men bestämt nej, hahaa, avslutade natten igen efter tre och såg in i ett par vackra ögon, det  var en märlig kväll helt enkelt. Det var iaf ett helt fantastiskt slut på min semester, något att se tillbaka till när höstmörkret kommer.

Idag flyttade även en student hem till oss. Hon e från Down Under och hon och hjärtat kom överens från första stund, de verkligen förstod varandra när de talade om smaken på färsk frukt, äckliga spindlar och gemensamma "tonårs uttryck" hehe, det här kommer att gå bra. Tjejorna får sköta mat och disk i veckan när jag jobbar så ser jag till att det finns allt hemma - good deal, eeeyyy :)

Ikväll kommer min förstfödde och lämnar åter bilen som han lånat hela veckan, ska ju ta mig till jobbet igen. Han har lånat lägenhet och flyttat ut en stund för att bo med grabbar i kollektiv. Bra övning inför hösten, då han ska bo och sköta sig själv på skolan. Vilka härliga grabbar, de är kanonduktiga och reder sig hur väl som helst. Artiga och skötsamma, man kan bara känna glädje för deras känsla av att vara oberoende och få sköta sitt eget. Fina pojkar, jag har fostrat min son till en egen individ och nu är det helt klart att släppa taget och låta han flyga lite. Om man aldrig får chansen att flyga eller krasha så lär man sig inget, tänker jag.....

Jaa, näe, det är nog dags att ta kväll, slå på tv´n o mysa med kisse på magen. E´faktiskt lite trött nu efter helgens eskapader. Wake me up följer mig och imorgon är en ny dag med nya utmaningar, men dagen börjar tidigare än den gjort på tre veckor, luv it//fridens

Ska det regna idag igen, häärligt, det var så uppfräshande när det kom lite regn igår eftermiddag. Det behövs verkligen!

Har precis packat, e snart på väg till lite avskilt skratt och mingel. Har haft en dust igen, nu finns inget mer att hämta, - sorry, men du är utstädad ur mitt hem... Finns just inget mer att hämta. Har gjort om allt efter eget tycke o smak, kastat, rensat och städat, köpt nytt och sålt av gammalt. Jag sa ju att jag skulle inleda semestern så.... Varför lyssnade du inte............

Jag är lycklig och trivs nu. Jag skrattar så jag får ont i magen med nya och gamla vänner. Jag skrattar så jag får ont i magen ihop med hjärtat och min förstfödde, vi har det gott nu! 

Jag rymmer iväg en stund nu, med männsikor som gör mig lycklig//fridens

Faaen vad det går upp o ner... Jag ser ljuset fast ändå kryper jag in i mörkret vissa dagar. Det är fullt normalt, jag vet, men det känns inte alltid så normalt   eeeehh... vem och vad är normalt egentligen, det är väl man själv som sätter normen? Normalt e alltså just nu, hög på livets berg -och dalbana, punkt!

Hade ett kärt återseende i tisdags, en mycket klok kvinna bjöd på goda mackor och en hel del skratt, trots sin egna allvarliga situation, det om något gav mig en tro på livet och hur viktigt det är att vara sig själv och aldrig ge upp, härligt!

Fina råd fick jag med mig också. 

Min goaste väninna har kommit med samma råd. - Jag vet, jag lyssnar till er, för jag vet att ni vill mitt bästa. Hösten är här lika fort som sommaren kom och jag kommer att vara rädd om mig och se om mitt eget hus. - För min skull, för att jag vill och för att jag kan. 

High on life, eller bara åter till den sociala tillvaron med lust och ork i och med återhämtning för att jag har semester och vi har soligt och fint i vårt avlånga land. Vem vet vad vädret gör med oss nordbor.

Hade ett kärt adjö, ce ya later med grabben som åkte hem till Alaska, han har växt under detta år, han var liksom glad och ledsen på samma gång, men hade ändå så sund inställning till allt som hänt honom, efter allt glatt o jobbigt vi gått igenom. Bud hemifrån som han fick när hans kära morfar gick bort och knappt en månad senare gick hans hund bort, han fick ta tröst av oss, en ny familj i ett främmande land, på ett främmande språk, vilket gick bra för att vi alla bara ville väl och man kan inte förutse vad som ska drabba en vart än i världen man är. 

Man måste ha respekt för livets gång. Allt har sin tid och det är det som är meningen med allt. Han upplevde nog mer glädje med alla fina vänner och resor han hann med på detta år.

Hur skulle det se ut om man minutiöst planerade för allt, nä, ta dagen och gör den till din bästa varje dag, orkar du inte - gör den så bra du orkar - hög på livet upp eller ner, tillåt dig själv att svänga med....

Idag hade jag ett nytt kärt återseende med en "låneson" från down under, gud vad roligt att följa de unga "nya" vuxna som börjar sin självständiga resa i livet med så mycket positivitet och handlingskraft. Luv it, getting high on life! HHmmmmm, ska börja leva livet jag med, har inte lust att bara följa andras glädje och sorg. Bokar in en kryssning till nästa vecka med kära kusin vitamin. Sista semesterveckan, sen är det fullt upp på dagarna igen och då blir det begränsat med tiden att kunna vara social. Så, har planerat in festligheter med goa vänner ungefär varannan dag, så att tid till återhämtning blir kontinuerlig, verkar behöva ha det så en tid, vill ju bara vara hemma med hjärtat och kattorna ibland och vila, det behöver man i sommarvärmen//fridens