... för hur jag ska rösta imorron. Jag är uppväxt i ett knallrött område i en sotig småstad med industrin bakom knuten. Mina päron kom hit som arbetskraft innan jag föddes o jag är tvåspråkig som växt upp i ett någorlunda utanförskap fast eftersom jag är så anpassningsbar har jag lyckats dölja känslan av utanförskapet under min uppväxt väldigt hyggligt.

Vi sjuttiotalister har växt upp o börjar närma oss medelåldern o vi é ingen jättestor kull som ex. fyrtiotalisterna. Vi har förhoppningsvis kommit in i aretslivet i slutet på åttio - början på nittiotalet o hade en någorlunda dräglig politik för arbetsrelaterade insatser, utbildningar och bostäder.

Våra barn - nittiotalisterna har inte ett skit att gå ut till efter gymnasiet.

De förväntas kunna trolla med knäna för att få jobb och bostad. Under de senaste åren har vi rivit gamla hus med små eno tvårumslägenheter, gjort om reglerna för arbetslöshetsersättning och dragit ner på utbildningar o stängt småskolor. Alla barn ska motas in i stora sammanslagna skolor, de förväntas att klara av att gå över trettio elever i samma klassrum och det finns väldigt lite resurser för att stötta elever som på "min" tid gick i specialklasser, de som behövde extra hjälp, stimulans eller hjälp av något slag. När nittiotalister gått ut gymnasiet finns det inget trygghetsnät som tar emot dem som inte pluggar vidare på högskolor eller K.Y Som ensamstående har jag fått ta konsekvensen av vår arbetsmarknadspolitik då jobb ej erbjudits till nyutexade studenter. Hjärtat hamnade i arbetslöshet o jag har försörjningsansvar de tre första månaderna för hon har ingen rätt till någon som helst ersättning. Hon kom hem en dag o sa - mamma, om jag hade varit missbrukare eller jävligt stökig hade jag nog fått både lägenhet o försörjningsstöd o aktivitetsprogram.... för det är dit våra resurser måste gå. De mest akuta ska ha hjälp, givetvis, men de andra ungarna då? 

Äre så att vi outsoursar vanliga enklare låglönejobb till Indien eller andra låglöneländer? De enklare sysslorna som på min tid gjorde att man fick in en fot på företag så att man fick kontakt med arbetslivet, man fick kollegor o kände att man var behövd, äre så att de platserna inte finns längre?

Jag är frustrerad ´å deras vägnar - jag känner mig maktlös som mor att inte kunna hjälpa dem till ett mer självständigare liv.... Ska de förväntas bo hemma till trettio?

Missnöjet i Sverige har spridit sig till alla nivåer. Sverigedemokraterna får än större plats i vår regering! Missnöjet för mig i min situation handlar om mina barns framtid - missnöjet för dig kanske handlar om bostadsbrist, brister i sjukvården, i sjuk/arbetslöshetsförsäkringar, missnöjet i arbetslöshet, missnöjet som minoriteter i samhället, maktlöshet att få vara behövd av samhället? 

Imorron går vi till valurnorna o på måndag kommer allt att vara same same but different. Tänk om, tänk rätt, vad kan vi som medborgare ge till samhället? Vad vill vi ha för samhälle?

Jag har gjort tester på valbarometrar o fått olika resultat varje gång, jag har aldrig varit såhär velig inför ett val, men nu har jag äntligen bestämt mig o imorron går jag o gör min lilla röst hörd för att vara en del av ett samhälle jag vill vara i - det kan väl bara bli bättre?//fridens

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shooo, nu testar jag att blogga igen!   Jag har haft uppehåll sedan 2017 - var tar tiden vägen? Nu äre ju 2024 i jösse namn.... Ok, livet kom emellan, har hunnit ändra karriär, har hunnit flytta, blivit mormor två gånger och åren har bara passe...

Sitter här i vårt omväxlande aprilväder, plus tre idag o inte lika stormigt som igår. Känslan av vårfåglars sång o lite regntunga moln är likadan varje år denna årstid. Alla vet att snart smäller det till o blir vår på riktigt, bara man härdar ut apr...

Häromdagen pratade jag med en vän om min nästa resa som är i Juni till Oslo.  - Då har jag besökt alla huvudstäder i Norden sa jag, nu ere dags att sätta huvudstäder i Europa på min bucket list!!!   Vad händer?? Kvällen efter ringer min förstfödd...

wiiii, solen lyser över oss i Nypan idag. Man hör småfåglar kvittra. De e -4 men solen värmer o nånstans känner man att våren är på ingång..... det är framförallt ljuset som har återvänt o de ger hopp om livet.   Februari månad är snart slut, jag har...

Lord, vilken bloggtorka jag har haft..... Inget speciellt som jag haft åsikter om eller heller för den delen velat dela med mig av.... Januari var tack o lov en skööön månad - yes, var på all inclusive två veckors solresa, åkte när snön kom o termome...