Try to be present - here and now. Small steps every day. Doing something is better than doing nothing!

"Oroa dig inte för morgondagen, i övermorgon är den över"// Okänd 

... från helvetet vaknade jag med. Jobbade två timmar o bloggade lite. Har svept i mig tre muggar kaffe men det släpper inte.... Nu blirre höstprommis i grådassigt molndis, sjutton grader ute idag, kanske man blir bättre av det. Ibland ere bara skit o då kan man tänka på att efter regn kommer solsken - klyscha? Vad säger ni om denna lördag fina läsare?//fridens

Vill du ha chansen att vinna lite nu i höstmörkret? Ta chansen o testa på Johannas blogg   Det du vinner kommer från Bälte&skärp. Vem vet, du kanske hittar en ny favoritblogg o jag garanterar att hon har mycket annat trevligt att läsa. Lycka till//luvcatz

... för hur jag ska rösta imorron. Jag är uppväxt i ett knallrött område i en sotig småstad med industrin bakom knuten. Mina päron kom hit som arbetskraft innan jag föddes o jag är tvåspråkig som växt upp i ett någorlunda utanförskap fast eftersom jag är så anpassningsbar har jag lyckats dölja känslan av utanförskapet under min uppväxt väldigt hyggligt.

Vi sjuttiotalister har växt upp o börjar närma oss medelåldern o vi é ingen jättestor kull som ex. fyrtiotalisterna. Vi har förhoppningsvis kommit in i aretslivet i slutet på åttio - början på nittiotalet o hade en någorlunda dräglig politik för arbetsrelaterade insatser, utbildningar och bostäder.

Våra barn - nittiotalisterna har inte ett skit att gå ut till efter gymnasiet.

De förväntas kunna trolla med knäna för att få jobb och bostad. Under de senaste åren har vi rivit gamla hus med små eno tvårumslägenheter, gjort om reglerna för arbetslöshetsersättning och dragit ner på utbildningar o stängt småskolor. Alla barn ska motas in i stora sammanslagna skolor, de förväntas att klara av att gå över trettio elever i samma klassrum och det finns väldigt lite resurser för att stötta elever som på "min" tid gick i specialklasser, de som behövde extra hjälp, stimulans eller hjälp av något slag. När nittiotalister gått ut gymnasiet finns det inget trygghetsnät som tar emot dem som inte pluggar vidare på högskolor eller K.Y Som ensamstående har jag fått ta konsekvensen av vår arbetsmarknadspolitik då jobb ej erbjudits till nyutexade studenter. Hjärtat hamnade i arbetslöshet o jag har försörjningsansvar de tre första månaderna för hon har ingen rätt till någon som helst ersättning. Hon kom hem en dag o sa - mamma, om jag hade varit missbrukare eller jävligt stökig hade jag nog fått både lägenhet o försörjningsstöd o aktivitetsprogram.... för det är dit våra resurser måste gå. De mest akuta ska ha hjälp, givetvis, men de andra ungarna då? 

Äre så att vi outsoursar vanliga enklare låglönejobb till Indien eller andra låglöneländer? De enklare sysslorna som på min tid gjorde att man fick in en fot på företag så att man fick kontakt med arbetslivet, man fick kollegor o kände att man var behövd, äre så att de platserna inte finns längre?

Jag är frustrerad ´å deras vägnar - jag känner mig maktlös som mor att inte kunna hjälpa dem till ett mer självständigare liv.... Ska de förväntas bo hemma till trettio?

Missnöjet i Sverige har spridit sig till alla nivåer. Sverigedemokraterna får än större plats i vår regering! Missnöjet för mig i min situation handlar om mina barns framtid - missnöjet för dig kanske handlar om bostadsbrist, brister i sjukvården, i sjuk/arbetslöshetsförsäkringar, missnöjet i arbetslöshet, missnöjet som minoriteter i samhället, maktlöshet att få vara behövd av samhället? 

Imorron går vi till valurnorna o på måndag kommer allt att vara same same but different. Tänk om, tänk rätt, vad kan vi som medborgare ge till samhället? Vad vill vi ha för samhälle?

Jag har gjort tester på valbarometrar o fått olika resultat varje gång, jag har aldrig varit såhär velig inför ett val, men nu har jag äntligen bestämt mig o imorron går jag o gör min lilla röst hörd för att vara en del av ett samhälle jag vill vara i - det kan väl bara bli bättre?//fridens