Ibland får man ju frågan om hur det är, hur man mår, så svarar man av slentrian - Jo, tack det är ok, huvudet upp och fötterna ner ;P

Det tycker jag är ett bra svar, det är ok.

Min älskling råkar vara en av de ensammaste, självvalt förstås, personerna jag känner. Går och väntar dag ut och dag in på lyckan, säger jämt att det är ok eller han e trött. Men ha rinte förstått (enligt mig) att man måste hitta lyckan i sig själv. Det är ingen som kommer och delar ut en bit lycka för att "jämna ut" orättvisorna här i världen.

Hur djävligt man har haft det under sin uppväxt, skoltid, i ett misslyckat äktenskap så kan det inte bero på andra att man känner sig misslyckad. Det finns inte ursäkter för allt.............. Jag blir personligen alldeles utmattad av sådana människor, de stjäl så mycket energi och är i mina ögon egocentriska.

Hmmm tänker ni då, varför är du tillsammans med en sån? Ja, jag tror jag är i ett ok stadium - dvs jag är någorlunda nöjd med tillvaron, är någorlunda nöjd med jobbet, är någorlunda nöjd med boendet, är någorlunda nöjd med mig själv, är någorlunda nöjd med mina vänner, är någorlunda nöjd med bilen..... Det är inte förrän jag kommer till djupet, blir av med jobb, bostad eller barn som jag verkligen skulle behöva ta tag i mitt liv och verkligen förverkliga mig själv.

Jag kommer inte ur mitt ok stadie, hur kan jag tro att min älskling själv ska komma ur sitt "olycklig" stadie. Jag gör han en björntjänst antagligen som låter han vara en energitjuv hos mig, en falsk verklighet som ingen av oss orkar ta itu med nu....

VI får se om jag eller älsklingen samlar energi på vår resa till solen och orkar vara något annat än ok när vi kommer hem. Vem vet det kanske öppnar upp till den bästa sommaren ever som vi får ha, kanske var och en för sig eller en helt fantastisk samvaro......

"Det är endast din väg!

Andra kan gå med dig

Men ingen kan gå åt dig!//fridens